Låt oss ta tillfället i akt och tala om islamisk ekonomi. För att börja med en övergripande beskrivning söker islams ekonomiska system en medelväg mellan socialistiskt envälde och förstörande liberal-kapitalism (Adam Smith menade att ”individers girighet och habegär var nödvändiga förutsättningarna för ekonomisk stimulans.”).¹ Allmosan motverkar den diskriminering och klasskamp som plågar många samhällen. I islam finns ingen plats för en feodal aristokrati som livnär sig på vinster från de borgerliga som, i sin tur, skor sig på det fattiga proletariatet. Islam skyr också kapitalistiska osundheter såsom monopol, ocker (även om all form av ränta är förbjudet i islam)², trafficking och kommersiell opportunism. I Political Ideology skrev Andrew Heywood:

Genom att välja en medelväg mellan kapitalism och socialism upprätthåller islam institutionen privat egendom, förbjuder ocker eller spekulation samt uppmanar till social rättvisa, välgörenhet och samarbete.³

Århundraden före Adam Smith presenterade en kapitalistisk etik i boken The Wealth of Nations, ”fastställde Koranen, kompletterad med profettraditioner, mått som bröt barriärerna av ekonomiska kaster och minskade orättvisor för särskilda intressegrupper”, konstaterade Huston Smith som avslutar:

Den modell som bäst beskriver islams ekonomi är kroppens blodomlopp. En god hälsa kräver att blodet flödar fritt och med kraft; tröghet kan leda till sjukdom, blodproppar och snabb död. Det är inte annorlunda med den politiska kroppen, i vilken rikedom tar blodets plats som livgivande ämne.⁴

Inom islam behandlas medborgarna med samma villkor när de drar nytta av ett räntefritt lånsystem. Motiveringen bygger på den islamiska principen att ingen får utnyttjas på bekostnad av någon annan; med andra ord bör ekonomiska motiv alltid utlösa en situation som alla vinner på.

1. Hilton, Matthew (2004) The Legacy of Luxury: Moralities of Consumption Since the 18th Century, Journal of Consumer Culture, 4, s. 102. [↩]
2. Koranen och sunnan förbjuder i strikta ordalag riba (ränta). I ett samhälle där ränta är utbrett flyttas rikedom från fattiga till rika. En ökning av räntan sker på låntagarens bekostnad som ständigt får uppleva orättvisa varje gång han inta kan återbetala. [↩]
3. Heywood, A. (2003) Political Ideology, Palgrave, (edit.) s. 142, 306. [↩]
4. Smith, Huston (2001) Islam: A Concise Introduction, HarperCollins, s. 59-60. [↩]