Prof. Douglas K. Blount skriver:

Den doktrin som mer än någon annan skiljer kristendomen från andra teismer är läran om inkarnationen, enligt vilken Jesus Kristus är Gud1.

De flesta kristna grupper har accepterat treenigheten som en gemensam grund. Treenighetsläran går att spåra till den athanasiska trosbekännelsen som idag hålls av den romersk-katolska kyrkan, den ortodoxa kyrkan och en stor majoritet av de protestantiska samfunden. Flertalet av de kristna definierar gudsbegreppet som en förening: tre i en och en i tre, alla tre är olika, men alla tre likväl en. Även om de kristna hävdar sig vara monoteister kan den treeniga gudomen inte annat än antyda tre olika gudomligheter: Fadern, Sonen och den Helige Anden. Dr. William Sherlock (1641-1707) skriver i Vindication of the Doctrine of the Trinity:

Att de tre gudomliga personerna: Fadern, Sonen och den Helige Anden är tre oändliga medvetanden som skiljer sig från varandra; Fadern är inte Sonen och ej heller den Helige Anden…2

Men Sherlock avsåg enbart en befintlig teologi och hans egen syn på treenigheten kan utläsas i hans andra uttalande:

Gud är namnet på det väsen som är absolut perfekt, och ser vi till naturen lär vi oss att det bara finns ett sådant högsta väsendet, eller en Gud; naturen lär oss inte att det finns tre gudomliga personer som är denne Gud3.

Den nicenska trosbekännelsen.

Det kristna gudsbegreppet är mycket svårt att förstå. Ända sedan den nicenska trosbekännelsen formulerades4 rörde de kristnas bittraste debatter Jesu natur; om han var mänsklig, gudomlig eller kanske en kombination däremellan5. Enligt en uppfattning som proklamerades av Melchior Hoffman (1495–1543)6anses Jesus vara en enda och separat gudomlighet född genom Maria men utan att ta del av hennes substans7. En andra åsikt som framlagts av Menno Simons (1496-1561)8 porträtterar Jesus med mindre övernaturliga kvaliteter, men likväl i besittning av gudomliga attribut9. Kaspar Schwenckfeld (1489-1561)10 gick så långt som att proklamera tron ​att Jesus var en evig gudomlighet i mänskligt kött11. John Campanus12 hävdade vidare att Gud och Jesus var av ”ett ämne och gemensamt väsen (Wesen)13.

Flera trinitariska auktoriteter har tvivlat på treenigheten och inte kunnat finna bevis för att validera dess rimlighet. Biskop Tostat har demonstrativt uttryckt sig:

Det är uppenbart att det utifrån det Gamla Testamentet inte finns tydliga bevis varken för treenigheten eller för flera gudomliga personer14.

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Blount, Douglas K. (2002) On the Incarnation of a Timeless God. In God and Time: Essays on the Divine Nature. Redigerad av Gregory E. Ganssle & David M. Woodruff, Oxford University Press. s.12. []
  2. Wilson, Delta (1864) Unitarian Principles Confirmed by Trinitarian Testimonies: Being Selections from the Works of Eminent Theologians Belonging to Orthodox Churches, Boston: Walker, Wise, and Company, s. 281. []
  3. Ibid: s. 378. []
  4. Efter kyrkomötet i Nicea där en församling av biskopar kallade av kejsar Konstantin år 325 e.Kr. för att fastställa den kristna trosbekännelsens grund. []
  5. Guthrie, Gary D. (1997) The Wisdom Tree: A Journey to the Heart of God, Ocean Tree Books, s. 11. []
  6. Melchior Hofmann, född omkring 1495, död 1543 eller 1544, var en tysk predikant tillhörande anabaptismen. Hofmann verkade i de baltiska länderna, Danmark, Sverige (varifrån han förvisades 1527) och Holland. Han förkunnade världsdomen och gudsrikets upprättande på jorden. Från 1533 till sin död satt Hofmann fängslad i Strassburg. []
  7. Irwin, Joyce (1978) Embryology and the Incarnation: A Sixteenth-Century Debate. The Sixteenth Century Journal, Vol. 9, nr 3 (hösten), s. 93-94. []
  8. Menno Simons, född 1496, död 31 januari 1561, var en religiös ledare inom anabaptismen. Menno Simons hämtade grunden till sin Kristus-centrerade teologi från 1 Korinterbrevet 3:11. Simmons anhängare kallades mennoniter, ett namn som senare antogs av de schweiziska anabaptister. Idag finns det omkring 1,3 miljoner mennoniter i 65 länder. []
  9. Ibid: s. 94. []
  10. Kaspar Schwenckfeld (oriktiga är formerna Schwenkfeld och Schwenckfeldt), född 1489 i hertigdömet Liegnitz av adlig familj, död den 10 december 1561 i Ulm, var en tysk spiritualist. []
  11. EJ Furcha (1968) Key Concepts in Caspar von Schwenckfeld’s Thought: Regeneration and the New Life. Church History, Vol. 37, No 2 (juni), s.171. Publicerad av Cambridge University Press på uppdrag av American Society of Church History. []
  12. Johannes Campanus, död omkring 1575, var en belgisk antitrinitarisk teolog. Campanus var född i Belgien, och verade i reformatorisk anda i Köln och Zürich under Erasmus av Rotterdams inflytande. Han kom dock att utveckla sig i alltmer antitrinitarisk riktning, och fick slutligen förbindelse med anabaptisterna och förberedde med sin propaganda döparrörelsen i Münster. Campanus sattes i fängelse 1555 och dog i fångenskapen. []
  13. MacCormick, Chalmers (1963) The ”Anti-Trinitarianism” of John Campanus.. Church History, Vol. 32, nr 3 (september), s. 281. Publicerad av Cambridge University Press på uppdrag av American Society of Church History. []
  14. Wilson, Delta (1864) Unitarian Principles Confirmed by Trinitarian Testimonies: Being Selections from the Works of Eminent Theologians Belonging to Orthodox Churches: Walker, Wise, and Company, s. 334. []